Onsdag 1/8

10:07 Nu sitter vi i bilen, det gick fort att packa idag men vi känner oss lite yra och måste till första bästa mack och fylla på vatten. Vi får se om vi hinner till Halmstad idag.

22:16 Vi åkte till Motala, Gränna, Jönköping. Sedan ytterligare söderut. Vid Ljungby svängde vi västerut och anlände efter många timmars resa till Halmstad. Vårt första stopp blev Snöstorp och vi frågade en gammal gubbe om vägen till kyrkan.

"Tyskland?"
"Nej Kyrkan, Snöstorps Kyrka"
"Jaså Tylösand.. Ja.."
"Nej, KYRKAN."
"Ja, jo det är en bit till Tylösand.. Men ni ska genom centrum."
"Nej alltså vi ska till kyrkan."
"Ja det är nog bäst om ni åker till kyrkan och frågar om vägen."
"... Så kyrkan ligger hitåt?"
"Ja fråga vid kyrkan."

Vi hittade tillslut till kyrkan och det var precis så som Ylva kom ihåg det. Ett sagoslott. Vi gick in och hittade minneslunden och där brast det för Ylva som inte varit på sin farmors begravningsplats på nära 12 år. Vi satt där en stund innan vi gick in i kyrkan. Vi tände ljus för de vi förlorat och för de vi har kvar och Ylva satte sig på bänkrad 2, till höger, tre platser in där hon för 12 år sedan satt och höll om sin jämngamla kusin Tage och grät för deras farmor/mormor.

Vi torkade sedan tårarna och begav oss igen. Den här gången till Vallås. Ylva ville se morgonvägen där hennes farmor och farfar bott. Det tog ett tag och efter en lyckochansning så hittade vi rätt. Lekplatsen precis utanför var borta men husen stod kvar, både Lindströms gamla boning och deras grannar Lennart och Inga-Britt. Vi plingade på för att hälsa men de verkade inte vara hemma så vi åkte och handlade mat i Vallås centrum och fyllde på vattendunken.

Sedan åkte vi tillbaka till morgonvägen och där stod Lennart på taket men ingen öppnade. Vi gick ut igen och pratade med Lennart, Ylva presenterade sig och vi blev inbjudna att slå oss ner. Vi stannade en stund men kände sedan att vi var tvugna att hitta en tältplats. Vi körde ut mot Toftasjön men där var det fullt med folk. Vi körde genom Halmstad, upp längs västkusten.

Camping, camping, camping, camping, camping, camping, camping, camping, camping, camping... Vi åkte säkert förbi ett 10-tal campingar men ingenstans där vi kunde vara för oss själva. Klockan var mycket när vi äntligen hittade något avskilt vid Ätrafors. Det var inte särskilt mysigt men det var en udde åtminstone och det gick att tälta. Några svampplockare som kom förbi precis när vi skulle slå upp tältet rådde oss att åka till andra sidan på badstranden. Det skulle vara säkrare där. Sagt och gjort, vi åkte dit och där sprang det lösa hundar och ungdomarna samlades. En gubbe i en bil kom och tittade på oss i ett par minuter innan han åkte iväg igen. Vi sov med kniven i tältet.